Längtan efter drinkar på Solkusten avtar med åren.
Istället vill dagens nyblivna och blivande pensionärer göra nytta, antingen i arbetslivet eller ideellt.

Det är slutsatser som analysföretaget Kairos Future drar efter en undersökning om framtidens äldre.

Utredarna har velat få svar på hur framtidens pensionärer vill leva sina liv och vad deras ökade livslängd betyder för samhället?

Man har bland annat genomfört enkäter i tre undersökningsgrupper - rekordgenerationen född 1945-1954, anhöriggenerationen (30-55 år) samt pensionärer (67-75 år).

Rapporten är den fjärde attitydundersökningen av rekordgenerationen sedan 1999.

Redan den första visade arr det inte handlade om några passiva åldringar som tänkte ta plats på ålderdomshemmen.

Istället var de aktiva, köpstarka, friska och välutbildade. De ville resa, arbeta i trädgården, motionera, äta gott, delta i samhällsdebatten, läsa och umgås med barnbarn och vänner.

Efterlängtad frihet
1999 hade de äldsta i gruppen minst sju år kvar till pensionen och de yngsta 22. Ändå upplevde sig många av dem som "arbetströtta kvarsittare" i arbetslivet. De såg definitivt fram emot ålderns höst som en andra omgång frihetsår, en andra tonårsperiod.

I 2004 års studie var fler mogna att göra upp med den dittills förhärskande synen att man på ålderns höst inte skulle förvärvsarbeta.

Ytterligare fyra år senare var realismen ännu något större. Pensionärslivet skulle bli positivt och trevligt, men bilden var mer nyanserad.

I dag har flera åldersklasser av rekordgenerationen hunnit gå i pension och de äldsta når 67 år under 2012.

Andelen 66-åringar som förvärvsarbetar har ökat från 19 procent 1997 till 36 procent 2009. Större grupper pensionärer reser mer, är mer aktiva och har bättre hälsa.

Tiden som tillbringas på äldreboende har minskat kraftigt och är nu nere på ett par månader i Stockholms stad, enligt rapporten. Äldreboenden har blivit som hospis.

Behovet att hitta bostadslösningar för dem som är 75+ eller 85+ är mer angeläget än att bygga fler 55+bostäder.

Svagare familjeband
Rekordgenerationen är nu på väg in i en livsfas med betydligt mindre ansvar och större frihet. Alla starka familjeband är på väg att bli svagare. Barnen har flyttat ut, arbetsåren går mot sitt slut.

Någon vilsenhet visar inte de nyblivna pensionärerna. Enligt enkätsvaren är livet för många positivt och trevligt och i stort sett som förväntat. I studien, som omfattat personer i Sverige, England och USA, är svenskarna mest optimistiska om framtiden.

Samtidigt är det inte fler än 37 procent som tror att äldreomsorgen kommer att ta hand om dem när de behöver det. Motsvarande siffra i 30-55-årsgenerationen är 35 procent.

Största oron i rekordgenerationen är att inte kunna ta hand om sig själv. Man vill fortfarande vara oberoende av sina anhöriga, men göra nytta i samhället, eller för andra.

Allt fler äldre stannar delvis kvar i arbetslivet, eller jobbar ideellt.

När det gäller förberedelser inför pensionen uppger flest att de fokuserar på att hålla minnet och huvudet i trim.

40 procent uppger att de aldrig, eller max en gång i månaden, tränar fysisk. Ungefär lika många tränar 2-3, eller flera gånger i veckan.

Optimister
60 procent i rekordgenerationen medicinerar regelbundet. Samtidigt anser vi att vi är friskare än någonsin.

Varannan i rekordgenerationen tror att livet kommer att förändras till det bättre i framtiden.

Relationerna till anhöriga sköts allt mer via internet. 51 procent i rekordgenerationen kommunicerar varje vecka med sina barn via sociala medier.

Utredarna varnar för att svaga familjeband kan bli en nackdel om vi i framtiden måste ta hand om oss själva och våra anhöriga, ifall samhället får svårt att svara upp mot våra krav på en lång tid av frihet mot slutet av vår levnad.

I många västländer ses nu en utveckling mot fler tregenerationshushåll. I USA har andelen 25 -34-åringar som bor i hushåll med tre eller fler generationer, ökat från 11 procent 1980 till 21,6 procent 2010.

Det är de högsta siffrorna sedan 1940-talet.

Källa: GP