Sverige har en av världens högsta marginalskatter. Oppositionens förslag om ytterligare höjningar ger inte mer klirr i statskassan, visar en ny rapport av forskarna Peter Ericson och Lennart Flood. Fokus borde istället ligga på att skapa stimulans för ett ökat arbetsutbud, skriver Johan Fall, skatteexpert.

Denna rapport av Peter Ericson, doktor i nationalekonomi, och Lennart Flood, professor vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet, är framtagen på uppdrag av Svenskt Näringsliv och undersöker effekter av höga marginalskatter. Utgångspunkten är att Sverige idag och internationellt sett har en mycket hög nivå för de högsta marginalskatterna.

Trots detta utgångsläge har oppositionspartierna i tidigare budgetmotioner och andra sammanhang föreslagit olika varianter av ytterligare skattehöjningar. Avsikten är att få fram resurser för den offentliga sektorn. Men frågan om hur mycket resurser dessa förslag kan uppbringa avgörs i hög utsträckning av hur individerna anpassar sig till de höjda skattesatserna. Rapporten analyserar detta.

Analysen visar att oppositionspartiernas förslag ökar skatternas progressivitet, vilket minskar arbetsutbudet. För i synnerhet Vänsterpartiets förslag är minskningen kraftig; sysselsättningen sjunker motsvarande drygt 30 000 heltidsjobb. För de offentliga finanserna är det därför stor skillnad mot en rent statisk kalkyl, som bortser från att skattehöjningar minskar skattebasen.

Två andra förslag analyseras också; först att avskaffa värnskatten och sedan den statliga skatten. I likhet med tidigare studier konstaterar de att borttagen värnskatt finansierar i det närmaste sig självt. Att ta bort den statliga skatten medför ökat arbetsutbud motsvarande mer än 50 000 heltidsjobb. Det innebär att den skattesänkningen är självfinansierad till ungefär två tredjedelar.

Eftersom den statliga inkomstskatten motsvarar mindre än 3 procent av den offentliga sektorns totala skatteintäkter, kan den inte spela någon avgörande roll för omfördelningen av skattemedel till de hushållen med lägst inkomster. Istället har de breda proportionella skatterna betydelse; kommunalskatten, arbetsgivaravgiften och momsen.
 

För att illustrera hur betydelsefull ökad arbetstid är för samhällsekonomin kan man också se till vårt pensionssystem. Åtgärder som främjar arbetsutbudet kan minska risken att den s.k. bromsen slår till orsakar sämre pensioner. Med ett sådant bredare perspektiv kan en reform som innebär en kortsiktigt beräknad skatteminskning mycket väl ge långsiktigt ökade skatteintäkter. Synen på hur inkomstfördelningen påverkas kan även nyanseras; när bromsen slår till leder detta till en minskad allmän pension. De som drabbas hårdast av detta är naturligtvis de med lägst pension.

En utmaning i den framtida skattepolitiken är att skapa stimulans för ett ökat arbetsutbud. Därför behöver större fokus ligga på nödvändigheten av en minskad skatt på arbete och då framförallt en minskad beskattning av höga inkomster.

Källa: Svenskt Näringsliv